Ingenting och allting

Hatar det påtvingade som en utsätts för, för att en måste.

Det flytande, naturliga, som bara blir. Som inte kräver en framtvingad konversation. Som kan vara tyst. Som inte går ut på att gå ut på något. Som bara är. Här och nu. Det riktiga. Äkta.

"pappa, när vi har dödit, då ska vi leva igen sen"

I'd rather be weird as fuck than boring as hell

Eller. Typ. Jag vet inte.

*snygga killar*